"För fram henne till mig!" fräser Drottningen till vakterna. Dom släpper snabbt ner mig så jag faller till den hårda marken och skrapar upp knäna. Drottningen ler ondskefullt mot mig.

"Äntligen är du här, och äntligen kan jag ta ditt blod för att få dina krafter så att jag kan ta över världen!" skriker Drottningen. Jag tittar allvarligt på henne. "Verkligen?" viskar jag mot henne. 

"Vakter! Ta henne till fängelsehålan". Dom lyder hennes order och tar tag i mig. De släpar mig över det kalla stengolvet ända ner till källaren. "Här kan du få stanna", säger ena vakten och flinar åt mig. Dom kastar in mig i ett iskallt rum som består av sten. Det finns en smutsig madrass på golvet och en skål med soppa bredvid. Ingen toalett och ingen väg att fly. Det finns ett hål i väggen som är täckt med galler. Jag sätter mig på madrassen och pustar ut. Försöker komma på ett sätt att ta mig härifrån. Jag måste tillbaka och rädda kungariket. Dom behöver mig nu som mest. Alla vet att jag är prinsessa. Prinsessan Sarafina från Ljusets Palats ända borta i Rosdalen. Rosdalen är täckt av rosor men vi har fått bort ganska många rosor så vi har en liten stad mitt inne i mitten av alla rosor. Där kommer jag ifrån, men min pappa och mamma övergav mig när jag var tre. Jag minns att de sa att jag skulle lägga mig ner och titta på den vackra rosa himlen. De sa att rosorna speglades i himlen och det var därför himlen var rosa. De sa att de skulle komma tillbaka och om jag frös skulle jag gå till Ljusets Palats, det ligger ungefär tre kilometer från min stad och efter ungefär en halvtimme började jag bege mig mot palatset. Jag var så liten men jag hittade ändå fram till palatset fastän det var mörkt. Jag skyndade mig för att inte trollen skulle ta mig, som min mamma och pappa hade sagt före de lämnade mig mitt bland rosorna i Rosdalen.