Justin mötte mig vid postlådan tidigt på morgonen, och han stod där och log. Jag strök undan lite hår från hans panna och tog hans hand. Sedan böjde han sig ner för att kyssa mig. När vi står där hör vi att någon knackar på fönstret. Det är mamma som står där och flinar. Jag vinkar bort henne och tittar på henne argt. Sedan börjar vi om. Medan vi fortfarande står där får skvätter jag plötsligt. Det är en man bakom Justin med en kniv. Eller snarare en kille i 17-årsåldern. Jag skriker och buttar ner Justin på gruset snabbt medan jag känner kniven komma in i mig. Allt jag känner är att jag faller ihop och det blir svart.

" Kommer hon klara sig? Kommer hon vakna? Vad kommer hända med henne? Mår hon bra? Kommer hon dö? " den sista meningen känner jag igen rösten på. Min lillasyster. En tår rinner ner på min kind. " Vaddå, är jag död eller? " tänker jag och slår upp ögonen. Justin och mamma rusar fram till mig. De ser bekymrade ut.

Jag märker att jag har ett bandage runt magen med någon röd prick på mig.. Det ser ut som blod. Mammas ögon är fyllda med rädsla och oro, medans Justins är fyllda med.. Samma sak. Jag sätter mig sakta upp och kysser Justin. " Jag är så glad att du är här " viskade jag i hans öra. Hans ögon verkar tårfyllda och han pressar fram ett léende på sina läppar. " Vad har hänt? " säger jag. Medan läkaren berättar börjar jag minnas en kille. En kille i ungefär 17-årsåldern. När jag ser hans ansikte stelnar jag plötsligt till. Jag pekar mot fönstret. Justin vänder huvudet mot fönstret och skriker ordet Nej. Jag reser mig upp men orkar nästan inte så jag faller ihop på golvet igen och ligger där som en hjälplös liten unge. Justin krossar fönstret och slår till killen i ansiktet. Jag skriker.

" VAD HÅLLER DU PÅ MED? " skriker jag med en darrande röst. Jag upptäcker att jag gråter. Justins ansikte är fullt med blod. Och det är nu jag ser att killen inte alls är 17 år utan mycket äldre än Justin. Jag ligger och skruvar mig men kommer ingenstans. Jag tittar hela tiden till Justin så att han inte skadar sig. Men det har han redan gjort.

 

 

Efter ett tag kommer en pojke till och Justin slår till ena killen. Jag reser mig plötsligt upp och springer mot fönstret. Sedan hoppar jag ut och slår till ena killen så att han faller till marken. Andra killen slår jag mitt i ansiktet men han tar tag runt mig och lyfter upp mig. Han springer iväg mot en sjö. Jag känner hur alla mina krafter börjar ta slut och jag sjunker ner i det djupa vattnet.

 

Justin drar upp mig. Jag är avsvimmad och kommer aldrig mer att vakna. Om jag gör det då? Kommer jag någonsin mer prata med Justin då. Nej, absolut inte. Mitt liv har jag nästan förlorat. Det var Justins fel! Inte mitt! Hur kunde han nu göra så mot mig?! Han försökte aldrig att döda mig men han skulle aldrig ha gått på de där männen. Och om inte han hade dragit upp mig hade jag drunknat. Men ingen hade väl brytt sig. Jag slår upp mina ögon. Justin sitter och gråter. Jag har aldrig sett honom gråta så mycket. Jag rycker mig loss ur hans grepp och brister ut i grås jag också. Sedan springer jag iväg, men jag ropar efter honom.

" Jag vill aldrig mer se dig igen! Det är över! Jag trodde du älskade mig, men nu är det ditt fel att jag nästan dog i dag! Hoppas jag aldrig mer ser dig! " Jag gråter. Sorg är jag gjord av. Det är allt. Varför får jag inte bara försvinna. Jag älskar Justin mer än allt annat. Jag kommer aldrig kunna glömma honom. Jag hatar honom inte. Jag älskar honom över allt annat.