Den vissna rosen - Kapitel 1
" När jag vaknar mitt i natten av ett skrik stiger jag upp och kollar ut genom mitt fönster. Det är ingen där ute så jag går till sängs igen och kryper in under det varma täcket. Min katt kommer upp till mig och hoppar upp i sängen. Hon kommer fram till mig och vill busa. Hon river mig ganska hårt så jag börjar blöda. Jag går nerför trappen för att hämta ett plåster och intill köket ser jag en skugga över väggen och det blixtrar till. "
Jag väntar på att dörrklockan ska ringa för att Prim ska komma över till mig. Min bästa vän Prim, ska komma. Hon ska sova över hos mig en vecka då hennes föräldrar ska resa bort ett tag. Vi vet inte vart dom ska åka, men det var tydligen något med doms jobb, hade dom sagt. Dörrklockan ringer helt plötsligt och jag antar att det är Prim.
Jag öppnar dörren, och där står hon och ler mot mig.
" Hej, Sofie! Ursäkta att jag kom lite försenat, kunde inte hitta min mobil, så det blev lite problem, haha."
Vi båda skrattade och mamma och pappa hade just kommit upp, och de hälsade på Prim. Sedan gick vi upp till mitt rum och satte oss ner i sängen.
" Egentligen, skulle vi ha lagt madrassen på golvet före du kom, men vi gör det ikväll. "
Prim nickade. Vi kollade i olika tidningar och tillslut så orkade jag inte mer så jag frågade Prim om vi skulle gå ut.
" Ja, jag orkar inte heller kolla i de här tidningarna längre, " sa hon och vi reste och från sängen.
När vi väl var ute så gick Prim fel ett antal hundra gånger, men hon skyllde på att det var så längesedan hon var hos mig.
" Okej, men följ efter mig, annars så går du garanterat vilse " sa jag och flinade.
Vi gick ner till mammas blommor. Jag tittade på en blomma och kände mig illa till mods.
" Vad är det? " sa Prim, och tittade på mitt bleka ansikte. Jag försökte få fram orden men dem hade fasnat i halsen på mig.
" Den är blomman... hade vissnat.... för några... minuter sedan " sa jag och sväljde tungt.
Prim såg skrämd ut och fick lika blekt ansikte som jag. Jag tog hennes hand och vi gick in istället.
Vi tog av oss skorna och såg att mamma stod och lagade mat.
" Värst vad ni var bleka då. Har ni sett ett spöke? " sa mamma och skrattade.
Jag pressade fram ett léende på läpparna och försökte se så glad ut som möjligt medan vi sakta gick upp för trapporna.
Jag kastade mig ner på sängen men kände att jag landade på något mjukt och litet, hårt.
En karta och en diamant låg under mig samt ett brev.
Jag öppnade brevet och läste högt.
" Inatt vid fullmåne ska ni smyga ut till den vissna blomman och hålla upp diamanten i månljuset. Den kommer ta er till ett annat land som ingen annan vet om. Om ni inte hittar skatten kommer ni aldrig mer tillbaks till erat land. Aldrig någonsin."
När jag hade läst klart brevet tittade jag på Prim. Jag såg med en rädd blick på henne och hon hade samma blick som jag. Vi gick ner till mamma och satte oss vi bordet samtidigt som vi smakade på den stekheta köttfärsåsen som precis hade blivit klar.
Kommentarer
Amanda
Superbra, :) Längtar tills nästa del :) :D :D
Kramis//Amanda
Svar:
Hannah
Alex
super, nästa del kommer väl snart? du skriver så bra och som jag skrev i chatten så glänser du som en stjärna på vattnet
Svar:
Hannah
Mamma på jobb
Spennende:)
Men jeg vil gjerne lese fortsettelsen på Bieber-historien også!!
Nå skal jeg sove snart!
Puss :)
Svar:
Hannah
Trackback
