Ensam - Kapitel 1 (Tidinställt)
Det var den dagen då mamma och pappa skulle resa bort. Jag var ensam hemma ända tills jag fick ett meddelande av mamma. De skrev att de hade anlänt till flygplatsen. Mormor skulle komma och titta till mig då och då. Annars skulle jag var ensam. Alldeles ensam.
Klockan var tio minuter över tolv. Jag stängde av TV:en och gick upp till mitt rum. Men jag hörde ett ljud från köket. Det var kranen som var på. Konstigt, tänkte jag. Jag stängde ju av den innan jag gick in för att kolla på sista avsnittet av "Lost killers". Jag hade väl antagligen glömt att stänga den då. Jag fortsatte mot trappan då jag hörde någon knacka på dörren. Jag rös till i kroppen. Jag vågar inte öppna. Varför såg jag på det där avsnittet just nu? Jag smög mig försiktigt fram till dörren och kikade ut ur fönstret. Jag skymtade en skugga och snabbt kastade mig ner på golvet. Jag kröp närmare dörren. Nu kom jag på det! Dörren är inte låst! Tårar började komma i mina ögon. Jag har aldrig varit så rädd. Jag kastar mig upp och låser dörren. Skuggan vänder ansiktet mot mig och jag vill bara skrika. Sedan springer jag bort mot köket tar med mig mitt täcke i sängen, min katt, kattmat och lite mat åt mig själv. Jag låser in mig på toaletten, det är säkrast lås där och det finns inget fönster + att det finns en toalett där och kattoalett. Jag kurar ihop mig på golvet med täcket både över och under mig. Min katt trycker jag tätt intill mig och hon kurar in sig till mig och börjar spinna. Kattmaten satte jag bredvid mig och maten lade jag i skåpet. Tänk om mördaren är inne i mitt hus just nu! Tänk om han är utanför? Jag rycker ur mobilen ur fickan på mina mjukisbyxor. Men jag har inga pengar på saldot. Jag antar väl att jag får vänta på att någon ringer mig. Detta är en mardröm!
Vad tycker ni? Gud, tänk er själva att vara i denna situationen. Men jag gillar att vara ensam hemma men inte på kvällen! Läskigt! Vad tror ni kommer hända? Tror ni hon kommer klara sig? Vad tyckte ni? Kommentera!
Kommentarer
Trackback
