Prolog:

Vi letar och letar men ingen hittar någonting. Men när vi går längst ut på bryggan blir jag i knuffad och någon trycker ner mitt huvud så jag kommer inte upp, jag får panik men jag får ingen luft heller. Vattnet tränger in i mina lungor men tillslut kommer jag upp och drar hastigt efter andan.

-Justin!

Ovanför mig står en man. Jag tror det var han som åkte iväg med den svarta mössan och bakom står den medvetslöse mannen och håller i Miranda.

-Vad håller ni på med, fräser jag och simmar längre ut i vattnet föratt ingen av dom ska kunna trycka ner mig igen.

Mannen med den svarta mössan pekar på klockan. Det är mörkt ute så jag ser inte exakt men efter en stund ser jag att klockan är prick tolv.

-Ni kan inte göra så här mot oskyldiga människor!

-Va, kallar du den här tjejen oskyldig! Den här var hela hennes idé.

Jag tittar på Miranda och väntar på att hon ska skrika att dom ljuger men hon tittar bara sorgset på mig.

-Eller hur? säger mannen.

-Nej.. Mannen rycker hårt i hennes arm. Ja, det var det, men meningen förvandlas till en viskning när hon säger det. Jag tittar förvånat på männen.

-Varför, är det för att... Jag tystnar när ena mannen knuffar i Miranda också. Hon skriker till. Hon simmar fram till mig men jag simmar undan.

-Justin det var inte jag! Dom hotar med att döda min mamma! viskar hon.

Jag simmar till henne och tar henne i mina armar.

-Jag ska hålla oss levande, både dig och din mamma och mig. Hon försöker lé till mig men hon misslyckas. Plötsligt får vi se en fena komma mot oss. Mirandas skrik skär i mina öron.

-Seså, det är inte farligt.

Mirandas mamma säger det före hon kastas i vattnet.

-Neeeeeeej! Hon kan inte simma, skriker hon. Jag släpper Miranda och simmar snabbt mot hennes mamma som plaskar. Hon är väldigt tung så det är lite svårt för mig att hålla henne flytande så länge. Hajen närmar sig oss och paniken stiger. Männen lämnar oss och just när jag ska simma till bryggan tänds den av eld.

Vi simmar till stranden. Miranda simmar det snabbaste hon kan så att hajen inte ska komma ikapp henne, men jag lägger hennes mamma på stranden och springer i för att rädda henne igen. Hon tar min hand och jag drar upp henne på klippan och vi lägger oss utmattade på stranden. Miranda kramar sin mamma och sen mig. Den varar länge. Ljudet av sirener hörs och snart är polisbilarna framme och hittar oss vid stranden.

-De åkte, men jag vet inte vart, säger jag till konstapeln som är en kvinna. Två andra polismän sitter i bilen och tittar efter spår.

-Vi åker vidare, vill ni ha skjuts hem?

-Ja tack, säger jag och de virar in oss i handdukar.

NÄSTA MORGON:

Från radion säger de att de grep två stycken män som skulle sitta i fängelse för mordförsök och kidnappning. Jag log när jag hörde. Miranda kommer in i köket och kysser mig. Jag ser på henne och sedan ut på vår stora pool.

-Vill du bada lite mer?

-Visst, säger hon och tar min hand. Vi hoppar i poolen på samma gång.

-Jag älskar dig Justin.

-Jag älskar dig Miranda.

Sedan dyker vi ner till botten och kysser varandra under ytan.